LVU – Lag om vård av unga

LVU står för Lag om vård av unga och är en svensk lag som syftar till att skydda barn och unga upp till 18 års ålder som riskerar att fara illa eller skada sin hälsa och utveckling. Lagen ger myndigheterna befogenhet att vidta olika åtgärder för att säkerställa barnets välbefinnande. I denna artikel kommer vi att gå igenom de viktigaste aspekterna av LVU och dess syfte.

Vad är LVU?

LVU är en lag som ger socialtjänsten och domstolarna befogenhet att vidta olika typer av åtgärder för att skydda barn och unga. Lagens främsta mål är att se till att barnet får den vård och skydd som det behöver för sin hälsa och utveckling. Det kan handla om att placera barnet i familjehem eller på institution, eller att ge mer intensiv hjälp och stöd till barnet och dess familj.

När kan LVU tillämpas?

LVU kan tillämpas när det finns allvarliga brister i omsorgen om barnets hälsa och utveckling, och när föräldrarna inte kan eller vill ge det skydd och stöd som barnet behöver. Exempel på situationer där LVU kan bli aktuellt är om barnet utsätts för fysisk eller psykisk misshandel, vanvård, eller om barnet beter sig på ett sätt som kan skada dess hälsa och utveckling. Beslut om att tillämpa LVU fattas alltid med barnets bästa i fokus.

Processen vid tillämpning av LVU

När socialtjänsten anser att LVU kan vara aktuellt för ett barn, startar en utredning. Utredningen syftar till att samla in information om barnets förhållanden och att bedöma dess behov av vård och skydd. Under utredningen har både föräldrarna och barnet rätt till att delta och ge sin syn på situationen. Om socialtjänsten anser att LVU är nödvändigt, överlämnas ärendet till domstolen som fattar slutgiltigt beslut.

LVU – en sista utväg

LVU är en lag som trädde i kraft för att skydda barn och unga som far illa eller riskerar att skada sin hälsa och utveckling. Syftet med lagen är inte att separera barn från sina föräldrar, utan snarare att ge stöd och hjälp så att barnet kan återförenas med sina föräldrar när det är möjligt och lämpligt. LVU är ingenting som används i första hand utan ses som en sista utväg när inga andra åtgärder har haft önskad effekt. Målet är alltid att barnet ska få en trygg och kärleksfull uppväxtmiljö.